Andrummets kennel – Marie Eklöv

Kenneln finns i Kolmården och hundintresset är stort och så även alla aktiviteter som har med hund att göra. Men främst inriktar jag mig idag på jakt, apportering, viltspår, eftersök eller att ha med hundar och bössan ut i skogen eller öarna. Men intresse för lydnad, bruks och agility finns med. Aktiviteter som kräver ett bra foder.

Jag började min hundbana vid 10 års ålder med en papillon, det roliga med den var att alla siffrorna i födelsedagsdatumet stämde överens med mina egna, vi hade samma födelsedag men hunden var 9 år yngre vilket innebar att vi fick samma siffror även i årtalet bara genom att byta plats på siffrorna. Hon var mest en sällskapshund, men fick stå ut med mina trix och lydnadsövningar.
Efter hennes bortgång följde ett antal år med katter. Perser var rasen som jag och min mamma födde upp och vi har ca 10 stycken kullar under prefixet Momy’sos.

1999 stod vi, min nuvarande sambo och livskamrat Håkan och jag, i begreppet att skaffa en hund. Diskussionerna var många, men den bästa jag minns var när Håkan kom hem och berättade att nu hade han hittat rasen för oss… Tollare, eller som hela namnet är Nova Scotia Duck Tolling Retriever. Han började beskriva den som den minsta av retrievrarna som hade ett utseende blandat mellan labrador, golden och en anka… Jag såg en hund med anknäbb framför mig och bad honom hitta en bild på rasen och skakade sedan av mig det hela. Sedan dröjde det två år och av en tillfällighet fick vi information om en omplaceringshund som en barndomskamrat till mig tyckte att vi skulle titta på. Det visade sig vara just en Tollare, sedan dess är jag helt frälst i rasen och kan inte tänka mig att vara utan den. Vi gav omplaceringen – Dino – ett hem och han och jag började med lydnad och lydnadstävlingar, där vi tog en paus när vi tävlat i lydnadsklass 3 med ett 2:a pris som bäst. I utställningsringen plockade han hem sina 3 cert och några CK. Vi tränade både apportering och viltspår, där han blev Gk i anlagsklassen.
Han var hunden som fick oss att skaffa ytterligare en tollare… och 2004 kom Whirre in i familjen och nu riktade vi in oss mer på dem jaktliga bitarna. Både praktiskt och tävlingsinriktat inom apportering och viltspår. Tyvärr fick vi ta bort både Dino och honom på tok för tidigt… med knappt ett års mellanrum.
Idag har vi 3 tollar fröknar och en tollarvalp från vår egna första kull som föddes i februari samt en Basset Fauve De Bretagne. Prefixet Andrummets har satts på pränt i dem första stamtavlorna och vi planerar för kommande kullar.

Kennelnamnet Andrummets godkänt i april 2009 och kommer av våra tankar runt våra hundar och dess träning. Namnet föll oss i smaken efter att vi kommit fram till att:
– Att få komma hem och kunna arbeta med hundarna är bara i sig ett andrum.
– Det är ett andrum att komma ut i skogen med hundarna, vare sig det handlar om träning, spår eller jakt.
– och slutligen, går oavsett om de 2 förklaringarna ovan går bra eller mindre bra under en dag, så är det ett andrum att återigen komma hem efter genomfört träningspass, spår eller jakt.

Att namnet sedan även kan associeras med änder och det ”rum” dem finns i, som kan kopplas ihop med apportering och retrievern som ras ger namnet bara en extra kryddig smak, tycker vi. 

2001 när vi tog hand om Dino, började vi med fodret Sportsmans Pride. Vi har varit så nöjda med fodret, så vi fortsätter med det och även rekommenderar det till andra.

/Marie